Självbild
En del av identiteten är självbilden. Självbilden är den bild vi uppfattar oss vara. Genom att förstå hur vi är kan vi också kontrollera oss. Självbilden utvecklar vi genom värderingar från de betydelsefulla andra i vår närhet, och dessa betydelsefulla andra kan även hämma vårt självuttryck, exempelvis om vi redan som barn visar en förmåga som inte uppmuntras eller ännu värre, hånas. Den bästa formningen av självbilden är genom spegling. Det sker utan några värderingar och är ett redskap samt hjälp för individen att visa på och bejaka sina sidor och känslor (Olofsson & Sjöström, 1993).
Kris och utveckling
Krisen är en väg till utveckling. Det är en själslig krock som blir till en öppning för nya möjligheter, som går genom smärta. Det som är viktigt i krisen är att upptäcka sina känslor såsom vreden, sorgen eller ångesten, titta på dem, bli medveten om dem för att sedan lära känna de, acceptera och bli förtrogen med känslorna. De kan uttryckas på olika sätt, alla människor har sitt individuella sätt. Genom krisen blir vi kritiska och då ifrågasätter vi våra sanningar och yttervärlden och därmed skiljer sant från falskt. Genom denna kritiska uppmärksamhet som bara kan vinnas genom olika kriser blir vi fria och ansvariga människor. Processen är smärtsam men ger människan en chans att hitta sig själv och bli medveten om sin egen position här i livet (Jacobsen, 2003).
Det fria valet
Detta perspektiv ser ett problem med det fria valet. Å ena sidan har vi massor av valfrihet. I samhället finns många olika jobb, olika bostäder, affärer, filmer, böcker, kärlekspartners, partier och så vidare. Inom alla dessa kategorier kan vi välja. Men om vi å andra sidan tittar på vårt vardagliga liv så ser vi många förpliktelser istället. Avtal som ska hållas och arbete som ska utföras. Både i jobbet och privat måste vi hela tiden ta hänsyn till andra. Existentialismen ifrågasätter kravet på människan att vara funktionsduglig, den duglighet som samhället kräver av oss. Marcel menar att kravet leder till en reducering av människans värde, personlighet och sinne för livets mångfald. Även att okritiskt följa sina biologiska drifter är inte frihet. Frihet är att höja sig över både natur- och samhällsvärlden och medvetet bejaka sin personliga rätt utan att se till normer och regler.
Många kämpar med att frigöra sig från föräldrarnas bidrag till hur deras bild av barnet skulle vara och tillämpades genom denna fostran. Många lever länge ett liv utifrån föräldrarnas bild av hur denne ska vara, snäll, duktig eller kanske framgångsrik. Existentialismen säger att människan använder sig av barndomen för att definiera vem den är. Vi har inte bara en objektiv barndom, utan den är fylld av massa minnen där vi ”väljer” att minnas ett begränsat antal och utifrån dessa bygger vi vår självbild. Alltså bestämmer barndomen över människan endast i den mån som människan låter den göra det.
När det gäller samhället och kulturen så blir vi lätt styrda av ”man-et” som varken är en person eller har något ansvar. Men även här har vi ett val i att inte följa det (Jacobsen, 2003).
